Jag har aldrig mått så dåligt som just idag. igad är det exakt 6 månader sen jag blev tillsammans med han, å de tog slut vid 4 månader. Jag har aldrig älskat en kille så mycket efter pappas död. det var som om han fyllde upp det tomma svarta hål pappa lämnade efter sig. jag önskar att en dag kommer han tillbaka till mig och ger det en chans till. längtan efter honom gör mig galen. när ingen annan ser ligger jag ner å alla minnen kommer tillbaka. tårarna rinner alltid ner för min kind även om jag inte vill berätta det. Alla ser hur jag försöker hålla inne tårarna som innuti mig bara rinner. gaaaah jag blir galen för jag älskar honom verkligen. menmen. Livet är som en dans på rosor taggigt å jävligt. aja ville ba skriva av mig lite bye..